När brister de där knopparna egentligen?

Jaaaa, jag vet att det bara är januari.

Men till och med persikoträdet har fått knopp där ute så mina vårkänslor är i full gång. Ljuset kommer nu. Fåglarna kvittrar. Den där känslan.

Tog in lite syrénkvistar så får vi se vad det kan ge. Köpte lite rosa tulpaner också. För att säkra upp.

Den här tiden är den värsta för mig på hela året. Kämpar som en galning för att inte deppa ihop och bli apatisk. Har börjat träna regelbundet, dubbla yogapass, pilates - för nu ska sviterna efter foglossningarna bort, röjer hemma, pyntar och piffar. Måste mota melankolin som bara står och lurar bakom knuten. Är så fruktansvärt trist när den hugger tag. Många har svårt för november men det här är min akillesperiod. Januari-februari.

Efter några slängar lär man sig (förhoppningsvis). Göra lagom mycket positiva och konstruktiva saker. Inte överväldigande mycket. Bara lite lagom så att jag glider igenom dagarna och veckorna och landar lite snyggt i mars med takdropp och fika mot soliga väggar.

Nu ska jag sätta tänderna i Elins projekt om 40 plagg i garderoben. Fortsättning följer...

//Åsa