tisdag 31 januari 2017

LOVESEAT

Fyndade en tvåsitsare (loveseat) på Bingeting härom dagen.

Hemskt, sönderblekt ljusblått och snorgrönt tyg på dynorna men de luktade inte gammalt och metallställningen såg fin ut. Jag fick den för 100 kr (!) och åkte förbi IcaMAXI och köpte textilfärg.

Tänkte grå/svart eftersom övriga utemöbler går i den tonen. Men eftersom det var en hel del polyester i tyget så ville det inte som jag trots fixersalt och ättika. Det blev en djup blå färg istället.

Nu är det ju sån tur att vi har en del lösa kuddar i blå toner som brukar ligga i utemöblerna och dessutom är ju djup blå en av årets modefärger. Så jag avgjorde snabbt att den får se ut så här. Jättefin tycker jag. Nu fattas bara soliga dagar och en kaffekopp för att inviga den.

Före...
Efter...


söndag 29 januari 2017

SPRING I BENEN

Tack vare Team Sportias rea har nu vårens löparskor inhandlats.

Jag ska verkligen försöka ta det lugnt i år. Jag är ju lite av en allt-eller-inget-person. Antingen sportar jag inte alls eller så blir det varje dag. Problemet är att jag tar i för mycket för fort, skadar mig eller blir sjuk och sen blir det soffan igen. För att undvika detta och lyckas komma i en hållbar form har jag nu gjort ett schema. F har godkänt det också. Han känner mig väl och vet om det är realistiskt för mig eller om det är i över- eller underkant. Bra att ha en F när den egna kompassen hamnar snett. Bra att ha en F jämnt faktiskt.

Så nu börjar jag med promenader varvat med styrka och yoga och håller en tumme för att jag inte förlorar mig i träningsruset.

//Åsa




lördag 28 januari 2017

ALLTID GRILLVÄDER

Idag var vi hos mina föräldrar hela dagen. Tanken var att få lite luft. Så väl påklädda började vi grilla i dimman. Det är ju alltid mysigt och gott med korv och att äta utomhus. 

Sonja kunde inte bestämma sig för om hon ville ha vinter eller sommar så vi drog henne först i pulkan på gräsmattan och sen metade hon och byggde sandslott. Gick ju bra det med. 

Plötsligt kom solen fram och glittrade i vattnet. Vi kunde njuta av de sista tuggorna kisande i solskenet. Sen gick vi in för lite varmt kaffe. Prat och mys fram till middagstid = en väldigt härlig lördag.

//Åsa






SOMMARMINNEN PÅ BURK

Idag odlar jag min vår- och sommarlängtan med goda minnen. Till och med smaskiga. En burk blåbär som vi plockade i juli kom fram ur frysen för att förgylla helgen.

Jag har världens enklaste pajrecept som funkar till de flesta frukter och bär. Jag varierar smakerna lite med kanel, kardemumma eller citron ibland men idag blev det bara vaniljsocker och blåbär.

Knäckig paj

150 g smält smör
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1,5 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 tsk bakpulver

Lägg frukt eller bär i botten på en pajform.
Rör ihop alla ingredienser och bred/smula smeten över frukten/bären.
Skjuts in i ugnen 25 min 200 grader.

Jag gillar vaniljglass till min varma paj. Känns extra somrigt då.

//Åsa


fredag 27 januari 2017

FREDAGSLUNCH MED F

Just fredagar är det extra mysigt när F och jag lyckas ta en långlunch tillsammans på Kroken i Nynäshamns fina hamn. Restaurangen har ju bytt ägare genom åren och kvaliteten och atmosfären har gått upp och ner. Men nu tycker jag verkligen att de har lyckats. Det är det tydligen fler som tycker för det brukar vara rätt fullt de fredagar vi varit där.

Idag blev det en mumsig bit lax för mig som jag som vanligt glömde fota innan jag börjat äta. Det blir lite atmosfärbilder istället och till och med jag fastnade på bild idag!

//Åsa

 

FINA FAVORITER I BADRUMSSKÅPET

Vårkänslorna bubblar vidare.

Nu ska allt piffas till. Huden också. Rödblommig och fnasig efter vintern. Hjälper ju inte att tant är över 40 heller.

Vissa produkter har jag använt i åratal och vill inte vara utan. På andra provar jag mig fram. Jag gillar själv att få tips så jag tänkte dela med mig av mitt badrumsskåp idag. Jag är hudterapeut sedan 25 år och har även tillverkat egen ekologisk hudvård så jag är väldigt kräsen.


Dermalogicas Daily Microfoliant är ett måste. Jag är känslig och blir lätt röd så jag kan inte använda korn i peelingen. Därför är den här perfekt eftersom den är en enzympeeling. Finns att köpa här.

Face Lotion More från Maria Åkerberg ger ett litet lyft och kan användas även som ögonkräm. Perfekt för att slippa en massa burkar som lätt glöms bort. Läs mer här.

Créme Abricot från Christian Dior är en nagelbandskräm som räddat mina stackars fingrar många gånger. Ser ut som man fått manikyr efter man smort in den. Hittar du här.



Sen ville jag prova nytt och Kicks hade REA. Det blev Estelle & thild, Serum och nattkräm. BIODEFENSE Multi-action youth serum (man kan ju hoppas) och BIODEFENSE Instant recovery night cream. Har provat Estelle & thild förut och vet att jag gillade dem. Kommer faktiskt inte ihåg varför jag inte fortsatte använda dem. Förpackningarna är ju så fina så man blir fnissig. Extra plus.



Det jag letar efter är en bra rengöring. Den ska vara mild och inte torka ut, helst ekologisk, Helst ta bort make-up effektivt. Inte för oljig känsla så man måste torka av med kompresser. Har ni några tips? Använder just nu Maria Åkerbergs Olive Cleansing men den uppfyller inte alla mina krav.

Jag sorterar in det här så länge.

//Åsa







torsdag 26 januari 2017

Reptilhjärnan, rättigheter, skyldigheter och hopp.

Promenaden hem från förskolan kan ta allt från fem till tjugofem minuter. Ännu längre om vi tar vägen förbi gungorna.

Igår var Sonja på slöhumör och då kan det ta lång tid. När vi nästan var framme vid vårt hus la hon sig platt som en pannkaka på gräsmattan mellan gångvägen och tomten. Nu skulle hon inte gå mer.
Som de flesta andra föräldrar provade jag varianten "jag börjar gå så länge, Sonja" och går tio meter mot vår tomt där jag stannar och väntar med ett "kom nu, Sonja".

Då hör jag ett annat "Kom nu!". En stor ljus labrador kommer springande mot Sonja som ligger i gräset. Sonja blir jätterädd. Gallskriker och gråter. Hunden är ända framme i ansiktet på henne.

Då slår min reptilhjärna till.

Jag formligen brölar när jag springer över gräset. "Nej, bort" tror jag det var som kom ut. Jag tar upp en förtvivlad Sonja i famnen. Hundägaren har nu kopplat hunden. "Det här är inte ok. Det är koppeltvång. Vad glad att jag inte polisanmäler dig" skriker jag när jag passerar dem på väg in i huset. Hundägaren stammar fram ett "Hon brukar inte...".

I farstun tröstar jag Sonja och säger att "allt gick ju bra" och "det är ingen fara". När kläderna är av och Sonja leker glatt kommer mina tårar. Adrenalinet släpper och jag skakar. Sen surrar den svenska lagomhjärnan igång och börjar säga saker som "Vad du överdrev. Vad pinsamt. Jag som aldrig blir arg. Det var ju en jättefin hund och hundägaren såg trevlig och ordentlig ut. Om du hade varit lugn hade kanske Sonja också lugnat ner sig." Bla, bla, bla! 

Då blir jag arg på mig själv och jante. Jag borde absolut ha hållit mig lugnare för Sonjas skull så hon kände att det inte var någon fara. Det skyller jag reptilhjärnan för. Men utskällningen av hundägaren står jag för. Det är ju inte mitt ansvar att se till att det inte finns lösa hundar. Det ska inte ens finnas lösa hundar här. Bortförklaringen "Hon brukar inte...." är så j-a lam och visar bara på att man inte har någon respekt alls för andra. Bara rättigheter. Inga skyldigheter.

Jag är uppväxt på 70-talet som vi lite skämtsamt brukar kalla för DDR-Sverige. Då var det solidaritet som gällde för hela slanten. Ingen fick vara annorlunda och det var fult att hävda sig, tänka på sig själv och tro att man var nåt. Det satte rätt djupa spår. Motreaktionen i samhället blev ju 80-talet som bara handlade om individen. Och det har liksom inte slutat. Idag är många så upptagna med sitt eget självförverkligande att de inte märker när de trampar på nån annan. 

Hundägaren såg verkligen trevlig och ordentlig ut. Jag är övertygad om att hon inte menade nåt illa när hon släppte sin fina hund lös för att få springa glatt över gräsmattorna. Men där slutade hon tänka. Hon tänkte inte på att det är förbjudet att ha lösa hundar här. Hon tänkte inte på att det är både lekpark och två förskolor precis bredvid och att det var eftermiddag då många barn går hem. Hon tänkte bara på sig och sitt. 

Vanlig invändning från hundägare: "En hund måste få springa fritt." - Ja absolut, men åk då någonstans där de FÅR springa fritt. Och om du inte har den möjligheten så är det bara elakt mot hunden att ha den. Skaffa då inte hund. Jag kan ju inte kräva av omvärlden att alla ska anpassa sig efter mig och mina behov om jag får för mig att ha en elefant som husdjur. Någonstans får man ju acceptera läget och sina begränsningar och anpassa sig efter det. Skyldigheter. Inte bara rättigheter. 

För den som blir trampad på - eller biten - spelar det ju ingen roll om det var meningen eller inte. 

Jag blev själv biten av en hund som barn och var väldigt rädd för hundar efter det. Därför har jag varit mån om att Sonja inte ska vara det. Jag säger nästan alltid "Titta vilken söt hund." om vi möter någon. Och vi stannar ofta och klappar om hundägare och hund visar att det är ok. Allt för att Sonja ska få en positiv bild av hundar och inte vara rädd. Hoppas innerligt att inte den här situationen sabbat det.

Som tur är finns det också fantastiska hundägare som gör att jag återfår hoppet om mänskligheten. I morse, på väg till förskolan, såg jag en Schäfer med matte passera vår gångväg och stanna fem meter bredvid på en sidoväg. När vi passerat gick de tillbaka och fortsatte på vägen där vi gått. Hunden hade munkavel och var valp. Jättefin. Antagligen känslig period och matte ville varken utsätta hund eller Sonja för ett tråkigt möte. Total respekt. Så vackert.

Fortsätter dagen så och önskar er alla en vacker torsdag.

//Åsa






onsdag 25 januari 2017

Banta garderoben

Fantastiska Elin postade häromdagen ett riktigt bra initiativ på fb. Hon arbetar med och brinner för hållbarhet och har börjat titta på det där med överkonsumtion. Behöver vi verkligen så mycket prylar? Kläder?

Utmaningen hon kastat ut är att ha endast 40 plagg i garderoben. Du får ha en vinter- och en sommargarderob. Underkläder, ytterkläder, träningskläder och skor räknas inte.

Jag förstod på en gång att jag skulle få problem men eftersom jag gillar utmaningar så började jag röja som en galning. Jag tillåter mig också att ha en tjockisgarderob just nu eftersom jag inte gått ner mina mammakilon ännu.

Hur länge får man kalla dem mammakilon egentligen? Tills barnen börjar skolan? Flyttar hemifrån?

Så smalkläderna ligger i en låda (läs 2) och sommarkläderna i en. Även om jag inte kommer lyckas med de där 40 så är budskapet bra och viktigt. Jag märkte själv hur min hjärna började tänka på andra områden hemma. Varför så mycket prylar? Jag röjde lite i kökslådorna också när jag ändå var igång.

Och belöningen är enorm. Speciellt mentalt. Det känns som om jag bantar ner hela livet och allt känns redan lite lättare och roligare.

Tack Elin för inspirationen! Bra start på året!

(OBS! Bilden nedan är innan röjning - och städning behövdes visst också.)

//Åsa


tisdag 24 januari 2017

När brister de där knopparna egentligen?

Jaaaa, jag vet att det bara är januari.

Men till och med persikoträdet har fått knopp där ute så mina vårkänslor är i full gång. Ljuset kommer nu. Fåglarna kvittrar. Den där känslan.

Tog in lite syrénkvistar så får vi se vad det kan ge. Köpte lite rosa tulpaner också. För att säkra upp.

Den här tiden är den värsta för mig på hela året. Kämpar som en galning för att inte deppa ihop och bli apatisk. Har börjat träna regelbundet, dubbla yogapass, pilates - för nu ska sviterna efter foglossningarna bort, röjer hemma, pyntar och piffar. Måste mota melankolin som bara står och lurar bakom knuten. Är så fruktansvärt trist när den hugger tag. Många har svårt för november men det här är min akillesperiod. Januari-februari.

Efter några slängar lär man sig (förhoppningsvis). Göra lagom mycket positiva och konstruktiva saker. Inte överväldigande mycket. Bara lite lagom så att jag glider igenom dagarna och veckorna och landar lite snyggt i mars med takdropp och fika mot soliga väggar.

Nu ska jag sätta tänderna i Elins projekt om 40 plagg i garderoben. Fortsättning följer...

//Åsa


söndag 22 januari 2017

Fix och trix

Köpte ett litet bord på Bingeting Loppis och Antik. Ett gammalt, slitet IKEA-bord. 50 kr. Tanken är att Sonja ska ha det på sitt rum så hon kan pussla och pyssla.

Det visade sig först och främst att det var lite för lågt för de stolar vi har så jag satte på knoppar längst ner. Ser lite kul ut men det kan det ju gärna göra i ett barnrum.

Det var en hel del hack i bordsskivan också så jag tänkte måla om det. Sen trillade jag på dekorplast som visade sig vara ett kanonalternativ. Väldigt hållbart och ytan blev högblank och snygg. Dessutom lätt att hålla ren = ännu bättre.

Vissa hörn blev väl inte så vackra enligt min standard och nån bubbla blev kvar här och var. Men det är ändå dagens heta tips från mig. Dekorplast - try it, you´ll like it.

//Åsa


lördag 21 januari 2017

Min lilla vrå i sovrummet

Min älskade man kom på den geniala idén att skapa en vrå åt mig i sovrummet. Ett nätt nytt skrivbord köptes in på IKEA och vips så hade jag en lugn plats där jag kan dra mig undan när jag ska plugga, jobba eller skriva.

Nu säger ju alla att man inte ska ha dator och jobb i sovrummet. Men vet ni vad? Det funkar utmärkt för mig! Jag har haft sömnproblem sedan tonåren och provat mer eller mindre ALLT. Oftast har jag märkt att experternas tips inte alls funkar. Just avslappning går ju inte att tvinga fram. Väldigt individuellt.

Jag har mobil, padda, dator och TV i sovrummet. Det påverkar mig inte alls. Däremot behöver jag en tydlig lysande klocka, vattenglas, läppbalsam och anteckningsblock för att sova gott. MÅSTE ha mina kuddar, tungt och stort täcke samt nån film eller TV-serie jag kan utantill igång. Just nu Vänner eller Vicar of Dibley. Sound of music, Repmånad, någon Star wars och Borta med vinden går också bra.

Har bara hört en läkare säga att det kan vara bra med TV i sovrummet och han förklarade det just så som jag upplever det. Jag somnar rätt snabbt men sedan vaknar jag ungefär varannan till var tredje timme hela natten. Innan Sonja kom var det bättre men efter dygnet-runt-amning blev det ren katastrof. När jag vaknar börjar hjärnan snurra. "Tog jag fram kycklingen ur frysen? Skickade jag mailet? Betalade jag räkningen?" Men inte om jag har på en film. Då tittar jag på den istället.

Filmen får inte vara för bra. Då håller den mig vaken. Något jag kan bra nog så att jag kan blunda och bara lyssna på handlingen. Tillräckligt tråkig för att kunna somna. Perfekt!

//Åsa






fredag 20 januari 2017

Efter vab kommer solsken

Som om nån visste att jag behövde lite sol idag!

Febrig Sonja låg framför TVn hela dagen igår. Har dragit igång hennes vaccinationsprogram. Så glad att vi väntat. BVC-sköterskan var lite förvirrad och tog goda 45 minuter på sig att kolla upp vad Sonja behövde och inte nu när hon snart är 3 år. Respekt tycker jag.

Jag blev först fundersam på varför det var så krångligt. De flesta jag känner har väntat och eller uteslutit vissa eller alla vaccinationer. Men där ser man hur hemmablind man blir i slutna sällskap. Lätt att tro att alla gör så. Är i själva verket ganska ovanligt.

Ja det finns för- och nackdelar med att bara umgås med likasinnade. Fördel såklart att känna sig hemma, ha gemensamma intressen och allt sånt men stor nackdel då det är lätt att bli världsfrånvänd.

Såg ett underbart program på SVT härom dagen. Kan det ha hetat idévärlden? I alla fall diskuterades meningslösa jobb och om vi verkligen måste jobba så mycket som vi gör samt vem som egentligen får vinsten då vi jobbar och sliter i arbeten vi egentligen inte vill ha.

Mycket bra och intressant sas. Både som jag håller med om och inte. En kvinna som är nationalekonom skulle yttra sig om varför vi egentligen jobbar. Hon nämnde självförverkligande, tillhörighet, bygga upp samhällets välfärd, världens välfärd. Min första tanke var att hon glömde nämna den lilla detaljen att tjäna pengar. Men som sagt är det lätt att bli hemmablind när man mest sitter i styrgrupper och TV-soffor och diskuterar att den som sitter som spärrvakt, städar centralens toaletter eller värmer förproducerad mat i nåt storkök antagligen inte känner att de blir självförverkligade genom jobbet. Och grejen är ju att nån måste göra de där sakerna. Om alla paneldiskuterare dog idag så skulle inte samhället kollapsa. Om alla städare, sköterskor etc gick under skulle det bli total kaos. Meningslösa jobb...

Gå in på play och kolla. Vi pausade var femte minut och diskuterade. Viktigt och intressant ämne. Mångfacetterat. Dessutom älskar jag väl belästa människor som är ödmjuka. Utdöende art.

//Åsa


torsdag 12 januari 2017

Man blir som man umgås.

Kreativa möten. Hög på livet. Vill ha meeer. 

Har haft ynnesten att besöka ännu ett unikt kontor. För ett år sedan var det King. Nu Bahnhof. 

Människor som tänker och känner. Ingen rädsla. 

En kär vän la ut ett Freud-citat på Instagram härom sistens;

"Before you diagnose yourself with depression ord low self-asteem, first make sure you are not, in fact surrounded by assholes." 

Att vara på fel plats med fel människor kan få dig att tro att det är nåt fel på dig. Och tvärtom. Rätt plats. Rätt människor. För dig. Det är då 1 + 1 = 3. And then some. 

//Åsa



tisdag 10 januari 2017

I afton knep

Har gått på Stadsteatern regelbundet i 20 år.

Olika sällskap, väldigt olika uppsättningar, ofta tapas innan. Det hör liksom till att sitta på Barcelona bar innan och varva tuggorna av Gambas al Ajillo och Patatas Bravas med rödvin.

Idag är det Leif. Enmansföreställning med Leif Andree om hans eget liv. Höga förväntningar. Med en enda person på scenen blir det starkt. Och intimt. Björn Kjellman "Jag är min egen fru", Johan Rabeus "Gregorius". Mycket bra.

Passar på att göra stan innan. Min version. Stimmigt café, mjuk soffa, skriva. En del av min kreativa process funkar bäst där. Stor del av konstnärskap. Självkännedom. Trixet är att kombinera det med en professionell approach. Leverera i tid går om man har knepen. Jag har massor med knep. Knep är kul.

Ett välkänt knep är att göra något annat. Tex gå på teater. Så nu blir det lite mer jobb innan dagens knep. Väl bekomme.

//Åsa


fredag 6 januari 2017

Skönt och skönhet inne.

Solen lyser visserligen men -14 på termometern säger tofflor och innedag till mig.

Det har fryst fast små fräcka droppar på fönstret som vi fick öppna med murbräcka igår.

Vardagsrummet med sina stora fönster känns lika kallt som det där finrummet som farmor hade. Det där man inte gick in i om det inte var kalas eller helgdagsmiddag. Otaliga foton finns från olika jämna födelsedagar med havet av gratulationsblommor på det lilla sidobordet.

Sekretären med den barocka porslinsskålen full av exotiska vykort. Piedestalen i marmor med en uppstoppad ekorre som mina små flickhänder kämpade för att inte klappa. Soffan och fåtöljen som tagna ur Boktipset fast klädda i medaljongplysch. Den förgyllda spegels med fläckigt glas som illa upphängd liksom lutade sig över en kort betraktare. Där stod också vitrinskåpet som nu står i vår egen kalla matsal. Med den lilla ballerinan triumferande bland glasen.

Jag älskar de där hemmen som har små fina stilleben. Inte för plottrigt. Det måste kännas äkta och inte hämtat ur någon katalog. Gammalt och nytt i blandning. Tycker om att se Sonja gå omkring, häva sig upp på tå för att se fina saker i bokhyllor och skåp. Ibland sträcka ut ett litet finger som hon vet är förbjudet. Jag låter henne hållas. Det hör till. Att känna magin och det spännande i vackra saker. Utvalda saker vars enda funktion är att vara godis för ögon och själ. Personligen tycker jag att den uppgiften är minst lika viktig som någon annan.

//Åsa




söndag 1 januari 2017

Nytt

Kanske har jag tittat på Historieätarna för mycket. Kände att vår nyårsmeny antagligen går till historien som typiskt 2016/2017. Lobster roll, Oxfilé och Pavlova. Sen var det ju 4 rätter till eftersom jag ju aldrig kan hejda mig.

Pyjamasen var på redan halv tolv och jag valde att gosa med en snarkande Sonja när raketerna och regnet smattrade ikapp.

Jag har bara en gång tidigare haft en sysselsättning som får mig att frivilligt gå upp tidigt på nyårsdagen för att jobba. Känns som en perfekt start på året. Nu tar jag paus i skrivandet för att skriva lite. I know what I like.

Tänker spä på den bra starten med lite luft och dagsljus. Håller två ivriga tummar för att det blir mindre förkylningar närmaste tiden. Har hört att det brukar svänga efter jul. Yoga varje dag har jag lyckats med tack vare ryggskottet - ren självbevarelsedrift. Ska kämpa för att hålla kvar i den vanan. Saknar joggingrundorna. De kom bort mellan influensan, öroninflammationen och lunginflammationen. Upp på hästen igen.

Så stilla utanför fönstret. Nyårsdagslugn. Bara pizzabagarn är vaken. Och Sonja och F som dansar till Bernie och Lollo.

Ivanhoe. 15.15 kanal 3.

//Åsa