Känns som det har varit jul länge nu fast det egentligen inte har varit jul alls.
Nigella, Ernst och Plura lagar mat och myser på TV. Mina hyacinter har redan blommat ut så jag ska byta ut alla i helgen. Granen står och väntar på baksidan och julmatlagningen är uppdelad inför julaftonens knytkalas med våra familjer.
Samtidigt ska det där andra livet levas också. Jobb, skola, dagis, handla, dammsuga, tvätta, diska.
Jag ser ett mönster i mina känslor inför julen. Nu innan är jag pirrig som en unge och pyntar, bakar och slår in klappar så det ryker. Efter julafton är jag så glad att det är över. Vid nyår vill jag slänga ut allt pynt och julgran.
För då är det ju nystarternas tid igen. Nya planer, ny energi, ny inspiration.
Senaste året har varit så omvälvande och kul. Både F och jag har tagit oss tid att verkligen fundera på vad vi vill och hur vi vill ha det. Vi kom fram till att det är omöjligt att veta hur vi vill ha det om tio år eller ens om två så vi försöker lära oss konsten att leva i nuet och planera en bit i taget. Inte lätt när man är ett korrekt kontrollfreak, men sent ska syndaren vakna.
Jante smyger sig ju på ibland och fröken duktig också. Det är ju det där med att vara så mycket. Det ska väl se ut som hos Ernst hemma eller? Vi ska väl ha huset fullt av dynamiska människor på härliga middagar jämt där nån spontant tar upp en gitarr mellan rätterna som hos Plura? Jag ska väl alltid känna mig och se ut sådär sensuell som Nigella när jag lagar mat?
Då och då är det ju lätt att glömma att det där ar TV - inte verklighet. Och att alla foton i tidningar är just foton i tidningar från en studio med personal som fixar och trixar. Och bilderna i bloggarna är en liten bild på en detalj i ett hörn som blivit riggat en timme eller två.
Nej när jag värmer makaroner och köttbullar i micron iförd mjukisbyxor känner jag mig inte särskilt sensuell. Mina dammtussar, smulor och vissna växter påminner inte om Ernst pyntade herrgårdspaviljong. Spontan musik har vi. Men det blir mest barnvisor. Middagsbjudningar... Ja, härliga vänner har vi men eftersom vi oftast vill sova vid nio på kvällen så står ju inte fest så högt upp på prioriteringslistan just nu.
Missförstå mig inte. Det är inget klag. Tvärtom har jag kommit på att just nu är det väldigt skönt att ha det så här. Just nu lägger jag hellre en timme på att pussla med Sonja än att göra lingonrisgirlanger för att det ska se piffigt ut. Just nu värmer jag hellre lite rester än att stå i köket flera timmar då jag måste sätta Sonja framför TVn.
För det är ju bara just nu. Några veckor eller månader i mitt liv. Snart är Sonja äldre och kan vara med och pyssla och laga mat. Då kanske vi tar upp det igen. Då kanske vi sover bättre på nätterna så vi har mer energi och orkar umgås med våra härliga vänner igen.
Men inte nu. Nu vill jag ha det precis såhär. Bara göra det nödvändigaste.
Det blir ju jul ändå.
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar