De skulle absolut få våra gamla scones tyckte Sonja. Vattnet ligger runt knuten, solen skiner och jag behövde en pluggpaus.
Solen värmde inte tillräckligt i den hårda blåsten. För att hålla värmen lekte jag flygplan med Sonja som tjoade förnöjt. Knak.
Ja. Vad trodde jag själv. Otränad efter lunginflammationen och bara suttit de senaste dagarna. Sen ut och bli kall. Jag tog mig hem i alla fall. Hoppade över att gå vidare till lekparken. Smörja, smörja. Varma kläder.
Vad är det med oss och våra kroppar? Varför är det så lätt att ha en övertro till sin kapacitet? För att i nästa stund inte tro sig klara av någonting för den delen?
Nej. Jag får väl ta det här som ett starkt tecken på att jag måste hitta bättre hälsorutiner så kroppen orkar. Och inte bara orkar. Mår kanon helst!
Grundläggande för min hälsa är sömn men det har vi hittat rutiner för nu. Mat då... svårare men jag ser mönster och fallgropar jag ska akta mig för. Träning. Här är nöten som ska knäckas. Har inte detta naturligt. När jag sätter igång så tar jag i för hårt. Blir sjuk eller får ont och slutar inom tre månader. Jag måste hitta en rutin som funkar i längden. Problemet är att det känns så bra att röra på sig så jag blir liksom lite hög och vill bara ha mer. Måste hålla mig tillbaka. Måtta. Måtta. Nätt och fint. Inte mina slagord direkt men skam den som ger sig.
Snart nytt år också. Nystarternas högsäsong.
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar