Sonja pratar i sömnen en hel del just nu. Förra veckan handlade det om att hon ville pussla själv. I natt var det tydligen julafton som var problemet.
Jag tycker det är så härligt att höra vad som är stora problem i hennes liv. Så basic. Och så ska det ju vara när man snart fyller tre år. Man ska inte ha större bekymmer än så. Hon blir mätt varje dag, har en mjuk säng att sova i, varma kläder och en familj som älskar henne och behandlar henne bra.
Tyvärr är det många vuxna som i perioder eller för evigt förirrar sig och börjar ha "stora problem" på samma nivå som treåringar. I-landsproblem ni vet. Jag hamnar också där ibland.
Så klart man ska ha rätt att bekymra sig för att kulören på väggen i matsalen inte blev riktigt som man tänkt sig eller att man måste stressa iväg och köpa en ny klänning för kvällens fest eftersom man är trött på de gamla. Men bara bekymra sig.
Det är när såna problem blir riktiga problem som vi har ett problem. Öh...
F brukar säga "det var för länge sedan vi hade krig i det här landet" och jag förstår vad han menar. Om man har haft lite riktiga problem, alltså såsom krig, svält, sjukdom så är det lättare att vara tacksam för det man faktiskt har.
Fel kulör i matsalen - jag har ett hem.
Ingen passande klänning till festen - jag har pengar att köpa kläder för, jag har vänner, jag ska på fest.
Sen är det det där med att se sig själv som ett offer. I vårt välmående land har de flesta valt sitt liv. Klagar du på att jobbet tar för mycket tid? Då kanske du ska fråga dig om du behöver den där karriären och de där extra kronorna som övertiden ger. Om du känner att du kan leva utan en resa till Gran Canaria varje år, bo enklare, leva enklare och istället gå ner i arbetstid och lön så gör det. Vill du inte leva utan Gran Canaria så har du ju faktiskt valt. Du är inget offer. Acceptera och var tacksam att du kan välja. Alla kan inte det.
Jag träffar på ensamstående föräldrar som bollar två anställningar samtidigt som de vidareutbildar sig och varje natt bäddar de upp soffan så barnen kan dela på det enda sovrummet. De släpar idrottskläder och musikinstrument på bussar och tåg till barnens aktiviteter. Ingen bil. Ingen släkt som kan avlasta. Och de klagar inte. De är tacksamma för det de har. De är lyckliga.
Man brukar säga att dåliga tider tar fram det dåliga i människan. Men min slutsats är att bra tider tar fram väldigt tråkiga sidor också.
Vi har ju ingen Thanksgiving i Sverige men julen brukar ju funka lite på samma sätt. Vi stannar upp, ser oss omkring och är tacksamma för allt fantastiskt vi faktiskt har. Och julen varar ju intill Påska så jag håller en tumme för att tacksamheten håller i sig.
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar