För Sonja är det tydligen rena plågan med en julkalender. Ska hon behöva vänta ända tills imorgon för att kunna öppna nästa lucka!?
Hon fick en med Mamma Mu där man får nån liten sak varje dag i stil med Pixibok, pyssel eller pussel. Eftersom hon är snabb som blixten hann hon öppna ett par luckor extra på morgonen. Men det gick ju att stänga dem igen. SVTs julkalender var för lite större barn så vi tittade på Sara och anka istället.
Mina föräldrar sparade en del gamla julkalendrar när jag var liten. De fanns inne i en garderob, uppe på en hylla som jag nådde med hjälp av en pall. Där kunde jag stå långa stunder och titta i alla luckor. Det hände även att jag "råkade" öppna lite på årets. Och om bara en lucka väl var öppen kunde man kika in på de övriga om man var finurlig och hade bra belysning.
Jag hade inte mycket tålamod med julklapparna heller. De gömdes i en annan garderob. Den kunde man också stänga in sig i och försiktigt pilla upp tejp och snören för att stilla den där brinnande nyfikenheten.
Och inte har jag blivit bättre. Jag har till och med svårt att inte berätta vad jag köpt åt andra i present. Jag drog med mig F i fallet ett år och vi öppnade alla våra julklappar den 23:e. Helt hopplös!
Nu har vi i år beslutat att lägga ner det där med vuxenklappar. Lite sorgligt eftersom jag älskar att rimma men mest riktigt skönt. Vi satsar lite extra på julklappsspelet istället. Det där med tärningar och så ska man ta klappar av varandra ni vet. Det var Fs familj som förde in det. Jag tycker det är jätteroligt! Det är alltid nåt som ingen vill ha och nåt som alla slåss om. Kan gå riktigt hett till.
Men mest spännande blir det att se om inte tomten kommer och vad Sonja tycker om det. Om hon nu kan hålla sig!
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar