I höst ska jag gå ner i tid så jag har det såhär jämt!
Hela helgen har varit sååå skön och det enda problemet är att jag genast börjar längta till nästa helg. Jag är en riktig hemmafis. Jag älskar att vara med min familj och bara ha en soft vardagslunk. Kanske för att jag haft ett rätt brokigt liv tidigare - jag vet inte.
När F och jag träffades hade jag haft sjuttioelva olika jobb, gått lika många utbildningar, hyrde i andrahand och hade mest ärvda eller skänkta möbler. Allt var bara temporärt och jag älskade det. Hade aldrig längtat efter trygghet, bara äventyr. Så det som från utsidan kanske verkar vara ett tråkigt svensonliv; radhus, barn och fast anställning är för mig helt nytt och spännande.
Jag var i många år lite avundsjuk och kände mig underlägsen de som gått en rak väg genom livet. Men även om jag ser fördelar i att veta precis vad man vill så ser jag även fördelar i en slingrig bakgrund. Jag har gjort massor. Jag sitter inte och tänker på allt jag borde ha gjort men aldrig blev av och framför allt - jag är inte livrädd för förändringar. För såna sker. Ibland planerade men ofta helt oplanerade och då är det lätt att få panik. Vi har just fått omvälvande nyheter som förändrar mycket och vi fick panik i ca 7 minuter. Sen tog vi ett steg tillbaka och tänkte om och kom på att det här var det bästa som kunde hända.
För det är ju inte de som bara har det lätt som det går bäst för här i livet utan det är de som lär sig att resa sig upp efter motgångar som ofta hittar den största lyckan. Nåt jag försöker tänka på med Sonja. Inte sopa banan för mycket. Lära sig att ta ett nej. Att det är ok att misslyckas. Ja anti-curling helt enkelt. Jag vill ju bara att hon ska bli lycklig. Inte rädd.
Nähej, nu har min man gjort lammstek med sky, jordärtskockspure och rotfrukter. Dags för middag. Jösses vad bortskämd jag är!
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar