Jag har sett enormt mycket filmer och läst högar med böcker. Vet inte om just mängden gjort att jag är kräsen med vad jag gillar. Missförstå mig rätt - jag älskar fortfarande både film och litteratur men vissa historier blir bara dåliga återupprepningar. Man kan redan från början lista ut slutet och plotten. Därför blir jag extra glad när något överraskar mig.
En film som gjorde mig glatt förvånad var Begin Again med Mark Ruffalo och Keira Knightley. Se den! Gillar man inte själva filmen så är soundtracket fantastiskt. Flera spår sjungs av Keira Knightley själv. Vet inte om hon hållit på med musik tidigare men det här gör hon väldigt bra i alla fall. Lite singer songwriter-känsla.
Jag kan verkligen glädjas åt de där åren när vi kånkade runt på instrument och utrustning mellan hem, replokal och olika spelningar. Skulle inte vilja ha det så nu. Allt har sin tid. Nu har vi sångstunder med Sonja där det gärna blir "Mors lilla Olle" minst 7 gånger på raken. Bäst är när F kör "Res med mig..." och Sonja fyller i med ett "Stina" för full hals. Klassikerna ska läras in i tid.
Min klassiker är "Sommarsång" av Wilhelm Peterson-Berger. Den börjar sitta så smått på pianot. För mig är det ett väldigt personligt stycke. Min mamma spelade det på pianot i mitt barndomshem och jag låg med örat mot golvplankorna och sög i mig tonerna. Ett stycke som antagligen bidrog till att jag själv började spela piano. Nu ligger min egen dotter på golvet och lyssnar när jag övar in rad efter rad. En väldigt stor känsla. Allt börjar om. New and improved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar