Förbereder inför en liten Valborgsbjudning. Det blir grillat så vi tar fördrink i trädgården så vi kan sällskapa grillmästaren.
Tyvärr är det mycket jord, lera och gräsfrö i vår trädgård just nu men det kommer vi nog över.
Vi vet inte riktigt hur vi kommer att använda vår bak- och framsida ännu så vi har en plan A, B och fram till Ö.
Nu lunch. Ska försöka komma ihåg att fota under middagen också
Jamen så blev allt bra och föll på plats. Det är alltid mörkast innan gryningen heter det visst. Jo det kan nog stämma ibland.
Det mest fantastiska är alla fina, varma och stöttande människor jag träffat på under resan. Känns ibland som vi varit en hel armé. Och alla bara kämpar för att jag ska få det bra! Det är ju inte klokt!
Denna tisdag är jag tacksam för allt och alla jag valt att ha i mitt liv.
Får avsluta med att citera poeten P. Gessle: "Nu kommer alla känslorna på en och samma gång."
// Åsa
Jodå.
Har andra skor i hallen ett par dagar. Gott sällskap, god mat och massor med prat. Jag blir lite turist i mitt eget liv när jag har utsocknes på besök. Ser liksom allt genom deras ögon.
Det blev finpromenad, vernissage på Konstpoolen, båttur med pappa och fika med mammas rabarberpaj.
Sen är det härligt att anstränga sig lite extra hemma. Både att det är väldigt välstädat och piffat men också hotellfrukost och mysmiddagar.
Men snart är det bara vi igen. Blir både tomt men mysigt. Måste ladda inför nästa vecka som kommer att vara rätt ansträngande.
//Åsa
...blev en honungsros!
Vi har ett träd som dött i hörnet på tomten. Det står så till att det tar mycket insyn och vi vill absolut ha nåt nytt precis där. Eftersom jag numera lusläser trädgårdssidor så har jag sett tips om att plantera klätterros som växer upp på döda träd. Honungsrosen är starkt växande och kväver ett levande träd. Vi hade en sån ros förra gången vi bodde i radhus och den var helt underbar. Överfull med små, små blommor i juni-juli och doftar magiskt.
Så nu hoppas vi på att den tar fart uppför stammen och breder ut sig rejält. Taggfri är den också!
//Åsa
Jodå. Jag har börjat...så smått.
Mitt problem är inte att hitta motivation utan snarare att lägga mig på en lagom nivå. Jag startar i hundra, blir sjuk eller drar på mig skador och lägger av.
Ny plan: börja försiktigt och sätta vettiga rutiner som jag (och ingen annan) mår bra av.
Så nu kör jag inte oftare än varannan dag. Jag börjar med intervaller - går mest med joggande inslag. Är noga med att känna av dagsformen.
Framförallt har jag köpt årets skor. Blev blått i år. Jag trivs absolut bäst i Asics. Passar tydligen mina fötter. Ofta får jag handla på herr eftersom jag har 41+.
Ja ja bara man står stadigt.
//Åsa
Det där med picknick.
Helt plötsligt är det ok med en vanlig macka och ljummet kaffe. Bara man hittar en solig backe och har en liten filt i ryggsäcken.
Vi åkte till Våtmark Ahlhagen i helgen för att spana på fåglar och passade på att packa ner lite gotter. Jag gjorde en kycklingröra att ha på mackorna som var inspirerad av ett fik i Bournemouth som jag besökte väldigt ofta en sommar för ca... oj då - 25 år sedan!
I alla fall innehåller den kyckling, majs och nån majonnäs. Måste vara sån där mild tex Hellmans. Sur svensk majonnäs funkar inte. Hur gott som helst.
Att tända grillen för bara lite grillkorv till lunch är ju dubbelt jobb men åh så mysigt när hela familjen jobbar och leker i trädgården.
När jag var liten blev det ofta picknick eller utflykt med matsäck som det hette. Vi rodde över till Bedarön och gick upp över ängarna och fälten. Det var viktigt att besöka alla välkända platser tex stubben som såg ut som en uggla. Alla i min generation har nog druckit saft från en sirapsflaska i någon skog. Varför gick det åt så mycket sirap för våra föräldrar? En flaska sirap räcker i åratal i vårt hushåll. Nu har de annan design på korken på sirapen så flaskan duger inte till saft längre men av nostalgi har jag god lust att testa ändå.
//Åsa
Jag hade nästan glömt hur mycket jag tycker om att gräva och fixa i trädgården. Verkligen mitt sätt att ladda batterierna och stressa av. Skönt att sikta ner sig och hugga i som kontrast till storstadsliv och kontorslandskap.
Min pappa har varit här och hjälpt till i flera dagar och nu har vår lilla vision verkligen börjat ta form. Efter några hem och misslyckanden så har F och jag beslutat oss för att alltid först utgå från våra behov, vanor och livsstil. Sedan bygger vi det estetiska kring det. Nu går vi från klarhet till klarhet och resultatet blir fantastiskt och får växa fram tillsammans med oss.
Det bästa med en trädgård - det går inte att stressa fram, hatta runt eller fuska. Lugnt och fint. En sak i taget. Och ibland får man helt enkelt bara vänta in nästa årstid för att gå vidare. Arbetsmiljöverket måste jubla!
//Åsa
