Alla dessa färger, material, knappar, band. Jag blir både glad, sugen på att skapa och får nån barndomsrelaterad trygghetskänsla. För när jag var liten så var det fortfarande billigare att sy själv och laga än att köpa nya kläder. Mamma hade sytt till sig själv sedan tonåren och till oss så fort vi ploppade ut. Jag minns hur vi gick till Tygmans och tittade i Burdes kataloger över nya mönster på de senaste plaggen. Fastnade man för nåt så kunde man köpa just det mönstret, lite tyg och sen hem och trampa igång maskinen. Fantastiskt!
Jag började också sy tidigt. Inte bara för att spara pengar utan även för att få de plagg jag ville ha. De jag såg i tidningarna - Okej och Femina - fanns ju inte på HM direkt. Och ofta ville jag ha nåt jag bara sett för min inre syn.
Glömmer aldrig kråsskjortan jag gjorde när jag var pudelrockare. Tog en gammal vit skjorta, klippte till ringningen och sydde på några lager med slängigt krås med hjälp och tips av mamma. Åh vad jag älskade denna skjorta.
Stora, flaxiga byxor som man fick dra ihop med bälte i midjan gjorde jag flera par. En lila och svart huvjacka med knyt blev också bra.
Jag minns också den dagen i högstadiet när jag gick över skolgården i nån egen kreation och mobbarbrudarna i rökrutan fnissade ur sig "snygg tröja". Jag fattade inte ens att de mobbade mig. Jag blev jätteglad och svarade med ett glatt "Tack!".
Vet inte riktigt när jag började anpassa mig till massorna. För det gjorde jag. Bad en kompis om hjälp att följa med in till stan och peka ut vad som var modernt. Förstår ju varför jag gjorde det men så här i efterhand kan jag verkligen känna att något gick förlorat där. Men kanske inte för alltid. Jag står ju i alla fall i en tygaffär igen...
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar