Och nu börjar det bli roligt. Riktigt roligt. Den första tiden var inte rolig för mig. Kanske är jag bara inte förtjust i barnvagns och blöjtiden. Kanske spelade det in med en svår graviditet, foglossningar som höll i sig hela amningen, krånglig amning och kolik. Själva IVFen var ju inte sådär jättekul heller med hormonbehandling och misslyckade försök. Det tog tid att komma tillbaka. Både fysiskt och mentalt. Men nu är det desto bättre.
Nu står en liten tjej med bitvänlig stjärt och borstar tänderna på sin pall i badrummet på mornarna. Hon leker affär, doktor och laga mat. Snackar konstant och säger saker som "Mamma du är tokig", "Det vet man aldrig vad det är" och "Kul att se dig".
Som alla normala småbarnsföräldrar funderar jag ibland på vad sjutton jag skaffade barn för. När hon bara gnäller, när jag inte får sova eller när tallrikar med färggrann mat åker som diskusar genom luften.
Sen behövs det bara en blick, en liten hand i min så vet jag att det här är det bästa som hänt mig. Att det alltid var meningen och att allt är som det ska.
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar