Dels för att det tar en hel dag, dels för att det är mastig mat och sen vill vi ju inte tjata ut det heller. Eller rättare sagt JAG vill inte tjata ut det.
Första gången vi gjorde gratinerad gnocchi med parmesankyckling gömde sig F i sovrummet efteråt och åt av resterna. Som nån unge. Underbart!
Han trallade hela fredagen när han kokade, skalade och pressade potatis, rev parmesanost så det yrde och kokade tomatsås. Sonja missade allt när hon tittade på Trassel fyra gånger på raken. Själv bara njöt jag.
Happy husband, happy life.
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar