Vi är ju väldigt restriktiva med antibiotika men nu fick vi ge oss. Efter sprucken trumhinna ville läkaren absolut att hon skulle äta riktigt besk medicin. Luftrörskatarren fick läka ut av sig själv.
Problemet var ju bara att även jag fick antibiotika (!), lunginflammation och öroninflammation. Och jag som undrade varför jag var trött! Så nu ligger jag kvar hemma på soffan. Pigg när jag inte rör mig. Som en 80-åring efter ett par steg i trappan.
Jag har aldrig varit så mycket sjuk som efter vi fick Sonja. Jag visste ju att det skulle bli så men jösses! Det eskalerade ju ännu mer den här hösten när hon började förskolan. Försöker trösta mig med att det kanske bygger upp ett starkare immunförsvar på sikt. Kanske.
Egentligen har jag varit mycket förkyld ända sedan jag hade mina utbränningar för 15 år sedan. Det är som att min kropp nuförtiden säger till mig att sakta ner med halsont istället för sammanbrott. En framgång antar jag.
Läste någonstans att det lite grovt överdrivet finns två typer av människor om man ser på hälsoreaktioner. (Och absolut ingenting mitt emellan för livet är ju bara svart och vitt.)
Den ena sorten blir småkrassliga mest hela tiden och kan upplevas som lite gnälliga över sin hälsa. Den typen lär sig att ta hand om sin hälsa - eftersom de måste. De blir väldigt medvetna och lyhörda på sin kropp men får betala med småförkylningar och diverse krämpor.
Den andra sorten är de där som aldrig blir sjuka. De har plåtmage och inga sjukdagar. Problemet för de är att de inte lär sig att ta hand om sig och att första varningen att hälsan är i kris kan bli en hjärtinfarkt. Det är om dem man säger "men han/hon som var så hälsosam och pigg jämt".
Ärligt talat vet jag inte vilken sort jag föredrar. Jag tillhör absolut den första. Kan rabbla upp minst 20 krämpor dagligen. Min man brukar kalla det för 24-timmarstumören. Jag har alltid ett helt skåp med olika vitaminer och kurer hemma. Min handväska väger bly för jag bara måste ha med mig alvedon, ipren, treo, skavsårsplåster, munsårssalva samt en flaska vatten att skölja ner allt med. Ja kanske inte skavsårsplåstren då.
Tur att min man är av den andra sorten.
Dessutom är han en person som njuter av att ta hand om andra. Passar mig utmärkt. Jag njuter av att bli omhändertagen! (I alla fall uppassad.)
Men idag njuter jag av barnfritt.
Inga tecknade serier eller spel på paddan som plippar och ploppar.
Det blir en onlinekurs, skriva och nåt härligt vuxenprogram.
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar