En chans. En möjlighet. En öppning.
Som Maria i Sound of music sa: "When the Lord closes a door, somewhere he opens a window."
Nu tror ju inte jag på Gud men jag tror på möjligheter och förmågan att vända nåt negativt till nåt positivt(och tvärtom).
Det stora hindret är ofta gamla tankemönster och beteenden. Lätt att hålla kvar i även om de ibland för mig till platser jag vill lämna.
Flow. Ett tillstånd när allt bara flyter på i positiv bemärkelse. Enligt min erfarenhet lättast att nå när jag är sann mot mig själv. Det är som att varje klokt val belönas med lite mer flyt.
Hur vet jag då om jag gör ett klokt val? Ja det är ju det som är kruxet. Lätt att drivas av girighet, avundsjuka, rädsla, "borde-oket", offerkoftan, behov att passa in etc. Beslut baserat på såna argument belönas sällan.
För mig brukar det kännas rent fysiskt. En sorts självklar och avslappnad känsla när jag är på rätt väg. Spänd och tung känsla om det är korkat.
Tyvärr är det ofta mer förvirrande att fråga andra om råd. De vet ju inte vad som är rätt för just mig just nu.
Jag som har ett enormt behov av att bolla får verkligen passa mig för att inte lyssna för mycket på andras åsikter. För till syvende och sist är det ju inte de som ska leva mitt liv utan jag. Det är mitt eget samvetes huvudkudde jag ska lägga mig på varje kväll innan jag somnar.
Men eftersom jag precis som alla andra blir lite förvirrad ibland och glömmer bort vem jag är så är jag extra tacksam för mina allra närmaste vänner. De som känner mig så väl att de kan peta in mig på rätt väg igen. De som vet när det är dags att säga nåt och när det inte är läge.
För ibland är jag ju inte mottaglig. Det är ingen idé. Jag måste få en chans att landa först.
Och vilken skillnad det gör - när jag ger mig tid. Kanske det svåraste i ett samhälle byggt på snabba kast och hyllning av högpresterande. Tid. Stillhet. Andas. Låta vara. Låta landa.
//Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar