Könsroller

Hur djupt sitter våra förutfattade meningar om könsroller? Hur ofta är vi omedvetet könsdiskriminerande? Även i det lilla.

För idag hände det igen.

Jag är inte kränkt. Jag är inte den typen som går och letar efter kränkingar hela dagarna. Det finns det tillräckligt många andra som gör.

Jag tycker däremot att det är intressant. Varför antog servitrisen på lunchrestaurangen idag att jag skulle ha laxen och min man skulle ha Wallenbergaren? Häromsistens var det vid en fika. Till mig räckte man fram latten och till min manliga vän den dubbla espresson.

I båda dessa fall skulle det dessutom vara tvärtom men det är faktiskt oviktigt. Det viktiga och intressanta är våra förutfattade meningar. Det gör ingenting att jag får byta kaffekopp med min kollega. Men det lilla sprids ofta som ringar på vattnet och ger avklang i det stora. Då det är viktigt. Då det faktiskt gör någonting.

Vi tror att vi är mer jämställda än vi är och inte bara när det gäller kön. Etniskt ursprung är på tapeten just nu men det finns andra aspekter. Hur ser vi på utseende, vikt, ålder?

Jag börjar som vanligt med mig själv. Genom att tillåta mig själv att vara äkta, att inte försöka leva upp till förväntningar och passa in så dömer jag inte mig själv. Och när jag inte dömer mig själv är det lättare att inte döma andra.

Sen väntar jag in att ringarna på vattnet ska jobba åt andra hållet också.

//Åsa

Kungliga konsthögskolan

Ikväll luktar Stockholm rök, eld, oro och sorg. En historisk byggnad står i lågor. Väggar från 1700-talet kämpar för sin överlevnad.

Blickarna jag möter ställer frågor; Vad hände? Har någon blivit skadad? Går husen att rädda?

I staden som är en av världens mest innovativa orter känns just nu tydligt det paradoxala behovet av stabilitet och trygghet som ikväll symboliseras av detta landmärke.

Hur luktar trygghet?

//Åsa

Pellepennan och Suddagumma

Temat för min höst. Skriva, utvecklas, tänka om. Många järn i elden nu men det är så kul.

Det känns nästan overkligt att få ägna så mycket tid åt sånt jag tycker är nåt av det bästa som finns. Lyx!

Förhoppningsvis slutar det inte heller. Jobbar på det.

Jag har aldrig haft det i mig att man kan jobba med nåt man tycker är roligt. Hobbies har man på fritiden och sen skaffar man sig ett ordentligt jobb! Jag som alltid haft musik, konst och litteratur som främsta intressen och talanger har aldrig ens gett mig chansen att utveckla det i nån större skala.

Så jag håller på med en riktig omprogrammering just nu. Och jag är bara glad att jag kom på detta i tid. En av mina stora rädslor: att på dödsbädden ångra sitt liv och sin val.

En rätt bra rädsla på det hela taget. Hjälper mig att ta bra beslut när det blir snurrigt i knoppen och det behövs ju lite då och då.

Jag suddelisuddar ut gamla och tråkiga vägar med Suddagumman och plitar dit nya och roligare med Pellepennan.

//Åsa

Sköna helg

Sonja har varit hängig så vi strök resan ut till ön och roade oss på hemmaplan istället.

Långfrukostar, fix i trädgården, höstmarknad på Fållnäs och vernissage på Konstpoolen där den lilla butiken lockar till skojiga inköp. Mycket mys med Sonja som kraschar emellanåt. Kvällsmys med F, vin och tända ljus när hon somnat på kvällen.

Men Det är också skönt att vardagen har satt igång. Jag har ett gäng roliga projekt i luften och ett par till som jag är sugen på. Håller tummarna.

Nu ska jag dra igång veckan.

//Åsa

Tidigt avslut

Nu är vi ju tidiga i år för att hinna göra tunga saker innan strålning och operation. Segelbåten är redan uppe! Eftersom vädret beter sig som högsommar så känns det ännu konstigare. Men resten av båtarna får vänta. Vi ska ju stänga sommarstugan också så då behöver vi ju båten för att komma dit.

De gav oss specialservice på NSS eftersom läget är som det är så i torsdags åkte Maroon 2 upp ur det bräckta vattnet med flaggan i topp. Sonja hjälpte till att skrapa havstulpaner med en fin pinne hon hittat. Hon var lite misstänksam mot högtryckstvätten men det kom hon över när vi påminde om den traditionsenliga pizzan som stod på middagsmenyn. Vid sjösättning och upptag blir det alltid pizza.

Det är min bror som har segelbåten nu men den har varit med så länge jag minns. Det finns foton på mig i den första Maroon men det är inget jag kommer ihåg.

Jag är själv ingen seglare. Däremot är jag väldigt glad över alla somrar i segelbåten under hela min uppväxt. För så var det. Varje sommar. Tre eller fyra veckor ute med segelbåten. Ofta i sällskap med en annan familj. Det var magiska somrar.

Förpiken där brorsan och jag sov var trång och lite mörk. Som att få leka koja hela semestern. Underbart! Sen var vi ju tillsammans allihop hela tiden och det är ju det bästa man vet som barn. Ja innan tonåren kommer.

Vi hade ofta ett mål med varje sommar tex Gotland, Gotska Sandön, Öland, Blå Jungfrun, Åland. Sen var det delmål på vägen. Varje ny ö var ett äventyr. Så fort vi agerat hoppilandkalle och förtöjt så skulle ön utforskas. Först gå runt i de fall det var möjligt. Klättring och balansgång förgylldes med strandfynd i form av olika förpackningar med text på främmande språk. Spännande!

Barnen byggde kojor, lekte pirater och hade roddtävlingar. Jag har dessutom alltid varit ett blötdjur så badandet upptog stor tid av varje dag.

Jag önskar så att jag kan ge Sonja lite av den där världen. Äventyr, mys och närhet. Vi kanske ska köpa en båt med ett par kojer i alla fall så vi kan övernatta på lite små öar här och var. Så länge får det bli dagsturer och vår lilla stuga är ju som en koja hela den.

//Åsa

Kullerbyttor

På plussidan:
Trivs hur bra som helst med jobbet. Får massor med fantastiska utbildningar. Sonjas inskolning på förskolan går galant.

På minussidan:
Cancerbesked i familjen.

Utmaningen:
Att inte låta minus överskugga plus.

Jag har nog ändå lyckats rätt bra. Märker att jag automatiskt gör bättre val för mig själv och har en annan prioritering. Är viktigare än någonsin med familj, vänner och att ha kul.

Däremot säger kroppen ifrån. Jag kan inte träna för hårt och är tröttare än vanligt.

Därför känns det extra mysigt att hösten kommer. Dags att mysa inne med tända ljus, plocka svamp och gräva om lite i trädgården. Passar utmärkt.

//Åsa

Gör om, gör rätt

En chans. En möjlighet. En öppning.

Som Maria i Sound of music sa: "When the Lord closes a door, somewhere he opens a window."

Nu tror ju inte jag på Gud men jag tror på möjligheter och förmågan att vända nåt negativt till nåt positivt(och tvärtom).

Det stora hindret är ofta gamla tankemönster och beteenden. Lätt att hålla kvar i även om de ibland för mig till platser jag vill lämna.

Flow. Ett tillstånd när allt bara flyter på i positiv bemärkelse. Enligt min erfarenhet lättast att nå när jag är sann mot mig själv. Det är som att varje klokt val belönas med lite mer flyt.

Hur vet jag då om jag gör ett klokt val? Ja det är ju det som är kruxet. Lätt att drivas av girighet, avundsjuka, rädsla, "borde-oket", offerkoftan, behov att passa in etc. Beslut baserat på såna argument  belönas sällan.

För mig brukar det kännas rent fysiskt. En sorts självklar och avslappnad känsla när jag är på rätt väg. Spänd och tung känsla om det är korkat.

Tyvärr är det ofta mer förvirrande att fråga andra om råd. De vet ju inte vad som är rätt för just mig just nu.

Jag som har ett enormt behov av att bolla får verkligen passa mig för att inte lyssna för mycket på andras åsikter. För till syvende och sist är det ju inte de som ska leva mitt liv utan jag. Det är mitt eget samvetes huvudkudde jag ska lägga mig på varje kväll innan jag somnar.

Men eftersom jag precis som alla andra blir lite förvirrad ibland och glömmer bort vem jag är så är jag extra tacksam för mina allra närmaste vänner. De som känner mig så väl att de kan peta in mig på rätt väg igen. De som vet när det är dags att säga nåt och när det inte är läge.

För ibland är jag ju inte mottaglig. Det är ingen idé. Jag måste få en chans att landa först.

Och vilken skillnad det gör - när jag ger mig tid. Kanske det svåraste i ett samhälle byggt på snabba kast och hyllning av högpresterande. Tid. Stillhet. Andas. Låta vara. Låta landa.

//Åsa